Sången om jordbrukarens arbete

Texti: Johannes Roviomaa
Bilder: Touko Hujanen

Det är en varm julidag och det finns mycket att göra. Hans ettåriga dotter Lempi ska snart hämtas på dagis, och telefonen ringer med jämna mellanrum. Jordbrukare är dock mästare på att anpassa sig till förändrade förhållanden.

Vi slår oss ner vid Hasus köksbord. Hasu bor med sina två barn i ett ljusblått trähus som omges av åkrar så långt ögat kan nå. Från gården kan man se Hereford- och Angus-boskap som betar några hundra meter bort. Ett kilometerlångt elstängsel löper runt dem. Fyrahundra meter bort flyter Kymmene älv, den gamla riksgränsen.

När man studerar kyrkböckerna framgår det att släkten Hasu har odlat mark på samma plats sedan 1500-talet.

Tommi Hasus farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars farfars far Tuomas Pekanpoika Hasu köpte år 1579 en sjättedel av hela Pilkanmaa, som i dag är en del av Kouvola. 

På Hasus släkttavla står att han år 1566 ägde ett fyrtiotal kor. På den tiden styrdes Finland, som var en del av det svenska riket, av Vasaätten. Styvbröderna Erik XIV och Johan III utkämpade en blodig maktkamp. Finländarna kunde inte läsa, men de kan ha hört att jorden enligt den polske astronomen Nicolaus Copernicus kretsar kring solen – och inte tvärtom. Sedan dess har jorden kretsat kring solen cirka femhundra gånger. Befolkningen i världen har vuxit från femhundra miljoner till åtta miljarder människor. Antalet munnar som behöver mättas ökar varje dag.

Jordbrukets grundidé kvarstår dock, trots att det har gått femhundra år. Jordbrukarna gör mat av jord, luft och vatten. De sår, väntar på att grödorna ska växa, och slutligen skördar de. Allt detta på vädrets och klimatets villkor.

Jordbruket står för 90 procent av världens livsmedel. Klimatförändringarna påverkar jordbruket snabbare än vad forskarna har kunnat förutse.

Tommi Hasu är den 17:e bonden på gården. Numera odlar släkten 620 hektar mark, inklusive arrenderade åkrar. Det är över tio gånger mer än genomsnittet för en finländsk gård.

Hasu känner sig dock inte tyngd av sin släkts historia.

“Vår historia sträcker sig långt tillbaka i tiden, men någon gång tar den slut. Jag vill inte att jag eller mina barn ska behöva leva under press. De får själva bestämma vad de vill göra med sina liv”, säger Hasu.

Gården har vuxit mycket under de senaste tio åren. Hasu har köpt upp flera gårdar som har lagts ner i omnejden. Bara i år har gården vuxit med 150 hektar. De köpta åkrarna har dock varit i dåligt skick, säger Hasu.

Hasu har åtgärdat detta med att täckdika, sprida näringsfiber och kogödsel samt införa växtföljd. Mycket arbete har lagts ner på att förändra åkrarna till det bättre.

Hasu säger att han vill vara den bästa jordbrukaren i Kymmenedalen. 

Gårdens huvudprodukter är glutenfri, ekologisk havre och köttdjur. På åkrarna växer också ärter, raps och vall. Gården har totalt cirka 250 kor, varav 130 är dikor. Beroende på årstid fokuserar Hasu på jordbruk på vardagarna och på boskapsskötsel under veckosluten.

Tommi Hasu började driva gården tillsammans med sin far efter att ha utexaminerats som agrolog år 2012. År 2017 tog han över ansvaret för gården helt och hållet. Pappa Tuomo Hasu är officiellt pensionerad, men deltar i gårdens verksamhet varje dag.

Åkrarna har varit ekologiska sedan 1996.

“Pappa har pratat med mig om aggregatstruktur, kvävefixerande växter och växelbruk sedan jag var liten.”

Därför menar Hasu att det är märkligt att hållbart jordbruk håller på att bli den huvudsakliga inriktningen först nu.

”Pappas tankesätt är inte radikalt, men det är framåtblickande och en reaktion på förändrade omständigheter.”

Efter världskrigen sjönk livsmedelspriserna betydligt, särskilt på grund av att kvävegödselmedel började användas. Konstgödselns tid utarmade dock marken, eftersom maskarna och mikroberna som producerade ny kompost inte längre kunde äta växtrester och varandras spillning. Markorganismerna, som berövas sitt livsutrymme genom konstgödsling, binder kol och frigör näringsämnen från växtrester till odlingsväxternas rötter.

När antalet mikrober minskar, blir markens mullhalt och bördighet samtidigt lidande.

Användningen av industriella gödselmedel har också lett till att Östersjön, som har ett relativt grunt medeldjup, blivit ett av de mest förorenade och övergödda haven i världen. En stor del av de åkrar som används för odling ligger i kustnära avrinningsområden med få sjöar, eller längs åar och älvar. De släpper ut näringsämnen – särskilt kväve och fosfor – i havet.

Hasu säger att aggregatstrukturen i lerhaltiga marker i södra Finland måste förbättras så att de bättre kan binda näringsämnen och inte släpper ut dem i Östersjön med dagvattnet.

“Det gäller att minimera jordbearbetningen, odla olika växter och helt enkelt vara mer omsorgsfull.”

På så sätt skulle åkrarna också bli mer motståndskraftiga mot extrema väderfenomen och ge bättre skördar, säger Hasu. Mark som inte mår bra tål inte heller konstant torka eller väta. Dessa fenomen kommer att öka i takt med att klimatförändringarna blir kraftigare.

“Lyckligtvis är näringsämnen så värdefulla i dag att de inte längre används så slösaktigt.”

Vad som är hållbart jordbruk varierar mycket från region till region.

Åkrarna i Kymmenedalen är leriga. Det betyder att man måste fokusera särskilt mycket på markens struktur. Vall i växtföljd och tillförsel av organiskt material förbättrar skördesäkerheten. “Vi har ett gammalt jordbruk, men ny teknik. Kött är en biprodukt och gödsel är huvudprodukten, och därför håller vi uppe växtföljden.”

Årets skördar har krävt exceptionellt stora insatser. Effekterna av kriget i Ukraina syns på många sätt inom jordbruket. Dessutom var den gångna sommaren torr, medan hösten var blöt. Samtidigt har priset på spannmål sjunkit. Vi befinner oss därför i ett år av polykriser.

“Människan lär sig inte av sina misstag. Den cirkulära ekonomin och biflödena borde utnyttjas mer.

Hasus åkrar är ekologiska, men jordbruksmaskinerna och spannmålstorken förbrukar 80 000 liter brännolja per år.

Hasu är en frispråkig jordbrukare. Han är besviken över att man i Finland inte är beredd att föra en ärlig diskussion om jordbrukets miljöproblem.

“Vi förstör vår livsmiljö med de nuvarande odlingsmetoderna. Matproduktion är som en “källa till snabbmode” – det produceras så mycket mat som möjligt, så billigt som möjligt och så snabbt som möjligt. Det håller inte i längden.”

Hasu undrar varför finländarna har accepterat att mat ofta har ett dåligt näringsvärde. Han tror att en orsak är att människor har fjärmats från livsmedelssystemet.

“Därför har också jordbrukarna det kämpigt och de kan inte förbättra sin livsmiljö.”

Enligt Hasu är en ökad dialog mellan jordbrukarna nyckeln till att främja hållbarhet.

Den offentliga debatten kring jordbruket är ofta väldigt polariserad. Det är som om de olika intressentgrupperna vill äga landsbygden.

“Jordbrukarna är lite känsliga, som det gamla gardet. En del känner att de är en bortglömd del av befolkningen, av en eller annan anledning.”

Hasu önskar att man också skulle föra en diskussion med vanliga gårdsägare.

“Många jordbrukare följer människor som de kan identifiera sig med. Om föregångarna är alltför smarta kommer jordbrukarna inte att kunna identifiera sig med förändringen. Det är inte meningen att någon utifrån ska komma in och säga att de har misslyckats i livet.”

Hasu nämner till exempel åkerrensdagar, som han också anordnar i Kymmenedalen. En stor del av deltagarna är långväga besökare som vill dela med sig av sin kunskap och lära sig nya saker.

“Åkerrensdagarna är ett bra sätt att fritt diskutera egna erfarenheter och dela med sig av framgångar och misslyckanden.”

Jordbrukare Hasu stegar i väg till ett två hektar stort åkerskifte med sin dotter i famnen och en spade över axeln. Här växer en gräsblandning i form av klöver, vitklöver, rödklöver, alfalfa, timotej och rajgräs. En stund tidigare har han hämtat dottern på dagis.

Hasu har vissa “favoritskiften”, och han följer extra noga hur det går med dem.

“Om de här skiftena inte ger toppskördar så vet jag att vi ligger illa till. Då blir det inte bra någon annanstans heller”, säger han småleende. 

Ibland är skiftena “toppen på papperet” – till exempel med goda fosfor- och kvävevärden – men oförutsägbart väder kan snabbt ställa till det. 

“Ibland har det hänt att ett sanslöst bra skifte med ekologisk havre har förstörts av häftigt regn. Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.”

Hasu gör några “stickprov”, det vill säga gräver ett hål i marken med en spade och tar upp jord i handen för att visuellt bedöma aggregatstrukturen. 

“Det här är förvånansvärt poröst. Strukturen är utmärkt, jorden är mullhaltig och rotmassan är bra.” 

Redan i den första näven hittar han en daggmask. Han räcker den till sin dotter så att hon kan studera den närmare.

Vid en annan plats några meter bort finns det också daggmaskar. Ett tecken på bra mark.

Hasu medger att han alltför sällan tittar på markens bördighet.

Jordprover har tagits på provytan inom Carbon Action två gånger: i början av projektet 2018–2019 och igen i år. Hasu har själv tagit proverna och skickat dem per post till laboratoriet i S:t Michel för analys. Proverna kan användas för att bestämma hur bördig och näringsrik jorden är.

I Carbon Action-projektet arbetar forskare, jordbrukare och företag tillsammans för att främja kolinlagrande jordbruk – och förbättra markens bördighet och den biologiska mångfalden. Samtidigt är målet att bekämpa klimatförändringarna.

Hasu har medverkat i projektet från början. Nu har han ett 18 hektar stort område som provskifte, där det växer en gräsblandning bestående av sex olika sorter.

”Jag är lagom nyfiken på miljön. Jag har alltid varit intresserad av hur man kan förbättra markens bördighet.” Hasu har märkt att skickliga jordbrukare oftast får bra skördar, oavsett väder och förhållanden.

Vad kännetecknar då en bra jordbrukare?

”Man måste ha ett intresse för att bruka jorden. Det är ett noggrant arbete där man måste anpassa sig till att arbeta med naturen. Det gäller att fatta rätt beslut inom en viss tidsram. Det viktiga är inte hur många ton spannmål som produceras per hektar.” 

Hasu säger att han tyvärr ofta ser jordbrukare som fattar alltför förhastade beslut.

Ingen kan göra exakta förutsägelser om vad som kommer att hända med den finländska livsmedelsproduktionen i framtiden. Klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald sätter dock gränser för vilken typ av mat som överhuvudtaget kan produceras i Finland – och hur det kan göras. Framtiden är höljd i dunkel.

Förutsättningarna för livsmedelsproduktionen förändras nu snabbare än någonsin. Juha Helenius, professor i agroekologi, har sagt att det finns en stor oro för den höjning av havsnivån som klimatförändringarna orsakar, men effekterna som de har på matproduktionen kommer snabbare och är allvarligare när man ser till människors välbefinnande.

Vår kost bör bli mer växtbaserad. Det skulle inte fungera om alla åtta miljarder människor i världen åt lika mycket animaliska produkter som vi gör i västvärlden i dag.

Hållbara jordbruksmetoder bidrar också till att förbättra Östersjöns tillstånd. Hasu säger att det är upp till jordbrukarna att lämna marken i ett hållbart skick för framtida generationer.

I reportageserien Östersjöns räddare dyker vi ner under ytan, besöker Skärgårdshavets största havsskyddsområde, åker traktor med en jordbrukare, reser med ett lastfartyg och pratar med en konstnär och företagare.

Georgica (sv. Sången om bondens arbete), är den romerska poeten Vergilius huvudverk som han skrev mellan 37 och 29 f.Kr. Den första delen handlar om åkerbruk, medan den tredje delen handlar om boskapsuppfödning. 

Vergilius hoppades förmå människor att förstå skönheten och mångfalden hos växter och djur, liksom även värdet av böndernas tunga men givande arbete.

Johannes Roviomaa (f. 1991) är journalist, manusförfattare och gästforskare vid Arktiska centret. Han är specialiserad på klimatförändringarna, det arktiska området och livsmedelssystemet. Tillsammans med sin arbetsgrupp har han tilldelats statens pris för informationsspridning (2018) och Kanava-priset (2017).

Touko Hujanen är fotojournalist med reportage som specialitet. Han har bland annat tilldelats pris som årets fotojournalist (2019, 2018), årets pressfotograf (2011) och Discovery Award (2020).