Övergödningen – östersjöns största hot
Övergödningen av Östersjön är ett stort problem som leder till förgrumling av vattnet, ökning av skadliga blågröna alger och förlust av syre på havsbotten. Övergödningen beror på för stora mängderna näringsämnen i havet, i synnerhet kväve och fosfor. Övergödningen kan stoppas, men vi måste ta itu med arbetet omedelbart.
Vad beror övergödningen på?
Det är vi människor som orsakar övergödningen. Näringsämnen som är viktiga för växter, som fosfor och kväve, sprids ut i vattendragen genom bland annat avloppsvatten och vattenavrinning från jord- och skogsbruket.
Näringsämnesöverskottet leder till den ohämmade spridningen av i synnerhet snabbväxande alger. Konsekvenserna av övergödningen innebär grumligt vatten och syrebrist och förändringar i fiskbestånden och ekosystemen.
Vi kan stävja övergödningen genom att minska näringsbelastningen från mänsklig aktivitet och bromsa klimatförändringarna. BSAG strävar efter att minska utsläppen genom att främja till exempel regenerativt jordbruk, återvinning av näringsämnen och ansvarsfull sjöfart.
BSAG ARBETAR FÖR ATT STOPPA ÖVERGÖDNINGEN
Återvinning av näringsämnen
När näringsämnena cirkulerar i livsmedelsproduktionen hamnar de inte i vattendragen där de bidrar till övergödningen.
En ond cirkel av övergödning
Östersjöns avrinningsområde är stort och med tiden har enorma mängder näringsämnen runnit ut i Östersjön. De försvinner inte av sig själva, utan lagras i botten.
Rikliga mängder näringsämnen i vattnet leder till att mängden snabbväxande alger ökar. Döda alger sjunker till botten, där nedbrytningen förbrukar syret från vattnet. Detta trappar upp syrebristen på Östersjöns botten. I syrefria förhållanden kan det fosfor som tidigare lagrats i bottensedimentet frigöras. Då kan algerna använda detta fosfor som näringsämne.
Detta påskyndar övergödningen, vilket i sin tur ökar syreförlusten. Även bottendjuren lider av syrebristen, och det finns stora områden på Östersjöns botten där livet helt har dött ut.
Vi människor har försatt Östersjön i en ond cirkel, där övergödningen ökar och ökar. På grund av detta är återhämtningen i Östersjön långsam, även om nya utsläpp kan förhindras mer och mer.
Östersjön är ett unikt hav. Flera av dess arter har anpassat sig till den speciella livsmiljön. Övergödningen begränsar arternas livsrum och det är svårt att förutsäga på vilka sätt klimatförändringarna påverkar havet.
De blågröna algerna frodas i soligt väder
Det mest synliga tecknet på övergödning är ansamlingarna av giftiga blågröna alger som flyter i Östersjön om somrarna. Blågröna alger börjar växa i övergödda vatten när värmen håller i sig och solen skiner i ett par veckor kontinuerligt.
Östersjöns blågröna alger, eller rättare sagt cyanobakterier, får det kväve de behöver direkt från atmosfären. Deras tillväxt begränsas endast av tillgången på fosfor.
När vattnet värms upp på sommaren stiger fosforn dock upp från havets botten närmare ytan. Då kan cyanobakterierna komma åt fosforn och använda det som näring.
Under lugna sommardagar kan cyanobakterierna riktigt sola sig vid vattenytan, eftersom vinden inte rör dem ned i djupare vatten. Den samtidiga tillgången på solljus, kväve och fosfor är orsaken till de enorma flottorna av blågröna alger som man kan se under sommaren.
Övergödningen hotar den biologiska mångfalden
Det är dock inte alla växter och alger som trivs lika bra i ett övergött hav. Till exempel har blåstången, som växer vid Östersjöns kuster, på sina håll fått ge vika för snabbväxande alger.
Att nyckelarter som blåstången försvinner är särskilt skadligt för ekosystemet, eftersom det för med sig att flera andra arter också försvinner. Blåstången ger skydd åt bland annat många små ryggradslösa arter och fiskyngel, samt mat åt många djur.
Blågröna alger och mört gynnas, andra arter lider
Övergödningen leder också till förändringar i fiskbestånden. Stora rovfiskar kan inte överleva i vatten som algtillväxten gjort grumligt, eftersom de måste kunna se sitt byte. Mörten förökar sig när predationstrycket minskar och förhållandena i övrigt är gynnsamma för dem.
Mörtar äter djurplankton, som i sin tur äter växtplankton, det vill säga små alger. Med andra ord, när mörtfisken ökar, minskar samma djurplankton som skulle behövas för att hålla mängden växtplankton under kontroll.
Mörtfisk brukar också gräva i bottensedimentet när de letar efter föda, vilket kan leda till utsläpp av skadliga ämnen som lagrats på botten.
Övergödningen är alltså ett betydande hot mot biodiversiteten i Östersjön. Ett fåtal arter gynnas av övergödningen, bland andra tråd- och blågröna alger och mörtar. Samtidigt riskerar ett stort antal andra arter att helt försvinna från Östersjön.
Bristen på artrikedom gör Östersjön ännu mer sårbar. Ensidiga ekosystem har inte motståndskraft nog för att anpassa sig till förändringarna i omständigheterna som till exempel klimatförändringarna kommer att medföra.
Klimatförändringarna späder på övergödningen
Klimatförändringarna ökar nederbörden, vilket leder till allt större näringsämnesutlakning från land till hav. Dessutom värmer klimatförändringarna upp luft och vatten, vilket bidrar till en ökning av blågröna alger.
Övergödningen förvärrar i sin tur klimatförändringarna. Stora metanutsläpp har uppmätts i grunda övergödda vikar, vilket påskyndar klimatförändringarna ännu mer.
Haven fungerar som stora kollager, och har hittills kunnat dämpa klimatförändringarna. Men obalansen i ekosystemet kan göra Östersjön till en källa till klimatutsläpp.
Därför är det viktigt att stoppa den onda cirkeln av övergödning i Östersjön.
Kontakta oss
Anna Klemelä
Projektchef, marinbiologisk mångfald; Kommunikationsspecialist