ÖSTERSJÖN – HAVENS EGENSINNADE MINSTING

Det känsliga och sårbara Östersjön  

Östersjön är ett sidohav till Atlanten och det yngsta av världens hav. Det formades för cirka 10 000 till 15 000 år sedan, efter den senaste istiden.  

Jämfört med oceanerna och många andra hav i världen är Östersjön grunt och instängt. Grundheten beror på att Östersjön ligger ovanpå en kontinentalplatta. Att havet är instängt gör att Östersjön nästan inte har några förbindelser med andra hav. Den enda förbindelsen till Nordsjön är Kattegatt mellan Sverige och Danmark. 

Eftersom det nästan inte finns några förbindelser till andra hav är flödet av salt havsvatten till Östersjön litet. Istället rinner det hela tiden ut sötvatten i Östersjön med floder och regn. Hela Östersjön är ett brackvattenområde med låg salthalt.  

Vattnet i Östersjön är också väldigt skiktat, vilket betyder att varmt vatten stiger upp intill ytan och kallare vatten sjunker till botten. Skiktningen är starkast på sommaren och vintern.  

Variationer i vattnets salthalt orsakar också skiktning, eftersom saltvatten är tyngre än sötvatten. I de djupare delarna av Östersjön är de  salthaltiga skikten rätt permanenta. Det tunga och salta djupvattnet blandar sig inte med det färskare vattnet vid ytan.  

Östersjöns unika egenskaper gör det extra känsligt och sårbart, varför havet behöver särskilt skydd i de förändrade miljöförhållandena. 

Östersjön är inte en lätt boplats

Östersjön är en svår livsmiljö för många arter. För organismer som trivs i oceanerna är vattnet för sött och för sötvattenarter är havet för salt.  

Organismerna i Östersjön har anpassat sig och kan leva i dessa speciella förhållanden, men även små förändringar kan medföra dramatiska konsekvenser för dem. Havsvatten som värmts upp på grund av klimatförändringarna är exempelvis inte längre en lämplig livsmiljö för alla dess invånare. Att skydda havsnaturen i Östersjön är därför mycket viktigt. 

Nästan 90 miljoner människor påverkar Östersjöns tillstånd  

Ett stort antal människor bor vid Östersjöns stränder. Östersjöns kuststater består av Finland, Sverige, Danmark, Tyskland, Polen, Lettland, Litauen, Estland och Ryssland . 

Östersjöns avrinningsområde är dock större än detta, eftersom dit räknas hela det område från vilket vatten strömmar ut i Östersjön. Den omfattar 14 länder, där nästan 90 miljoner människor bor. Hur människor bor och arbetar i avrinningsområdet har en betydande inverkan på tillståndet i Östersjön.   

På grund av att avrinningsområdet är stort och att havet är grunt, stillastående och skiktat, är Östersjön utsatt för många typer av problem, varav ett av de mest betydande är övergödningen. 

Övergödningen är en pågående utmaning

Näringsämnen och gifter som runnit i havet från Östersjöländerna under århundraden har försvagat dess tillstånd och lett till övergödning.  

Orsaken till övergödningen är de näringsämnen som växter behöver, såsom kväve och fosfor, som hamnar i vattnet med bland annat jordbrukets och industrins avrinningsvatten, samt hushållens och företagens avloppsvatten. De orsakar snabb spridning av trådalger i Östersjön, igenvuxna vattendrag och syrebrist.  

Det är svårt att få bukt på övergödningen i havet när den väl har börjat. På botten av Östersjön finns stora syrefria och döda områden där organismer inte kan överleva. På dessa områden frigörs fosfor som lagrats i sedimentet på havsbotten och det leder till att övergödningen förvärras ytterligare.  

Den livliga sjötrafiken med oljetransporter i Östersjöregionen medför också sina risker för havets liv. 

Saltpulserna hjälper  

Nu och då får Östersjön överraskande hjälp, när en stor mängd salt, tungt och syresatt havsvatten strömmar in i Östersjön genom de danska sunden under några veckors tid.  

Dessa så kallade saltpulser lindrar syrebristen i Östersjön och bromsar övergödningen som orsakas av den inre belastningen i havet. Men till exempel i Skärgårdshavet kan saltpulserna tillfälligt förvärra övergödningen, när det tunga vattnet pressar näringsrikt vatten upp från djupen mot kusten. 

Saltpulserna upprätthåller salthalten i Östersjön och tack vare dem förblir Östersjön ett brackvattenområde. Saltpulser förekommer dock mycket sällan, ungefär vart 10:e–20:e år.

Trots lättnaden från saltpulserna är Östersjön fortfarande ett av de mest förorenade haven i världen.  

Skyddet av Östersjön kräver konkreta åtgärder på land och till havs  

På grund av övergödningen, klimatförändringarna och annan form av människopåverkan är det unika ekosystemet i Östersjön hotad. 

Vi arbetar målmedvetet för att rädda Östersjön tillsammans med ett omfattande partnernätverk. För tillfället arbetar vi med att främja regenerativt jordbruk, ansvarsfull sjöfart och att skydda marinbiologisk mångfald.

Samtidigt som vi hjälper Östersjön kämpar vi mot klimatförändringar.