Markstruktur och markförbättring som tema på fältträffarna 2024

21.10.2024 | Blogg Carbon Action Regenerativt jordbruk

Under sommarens fältträffar diskuterades bedömningen av markens skick och åtgärder för att förbättra åkermarkens hälsa och hantera torka, regn och markpackning. Metoder som alvluckring, täckdikesspolning och mångsidiga växtföljder visades upp. På flera av tillställningarna betonades vikten av att undvika markpackning vid fältkörning.

Försommartorka och markstrukturproblem

Carbon Action Svenskfinland närvarade på 5 fältträffar runtom i Svenskfinland sommaren 2024, med den första anordnad av Baltic Sea Action Group den 18 juni i Lappträsk.

Försommartorkan drabbade åkrarna på flera håll i landet. Under markvårdsträffen i Lappträsk besökte vi en åker där den hårda, torra marken gjorde det svårt för grödorna att växa. När vi grävde i marken upptäckte vi stora, kantiga jordklumpar, vilket är ett tecken på bristfällig markstruktur. Hårda, packade jordskikt hindrar grödornas rötter från att växa fritt, vilket gör det svårt för dem att nå vatten och näringsämnen.

Försommartorkan gjorde lerjorden på Robin Nygårds åker så hård att det var svårt att gräva upp en jordkoka och bedöma markstrukturen.

Åkern skulle ha mått bra av både mer vatten och ett tillskott av organiskt material. Att odla en mångsidig vall med djuprotade grödor skulle också kunna förbättra markens skick.

Sommaren 2024 bjöd dock inte bara på torka. På vissa håll drabbades åkrar med packad jord av kraftiga regnskurar, vilket gjorde att vattnet stannade i ytskiktet och orsakade syrebrist för grödornas rötter. Resultatet blev att grödorna gulnade, vilket också syntes tydligt längs vägarna i försommarlandskapet.

Alvluckringsdemonstration i Kyrkslätt

Markpackning är ett stort problem på många åkrar där jorden ibland är så hårt packad att inte ens de starkaste rötterna kan tränga igenom. Mekanisk alvluckring kan bryta upp dessa djupa, packade jordlager, men för att lyckas måste det göras vid rätt tidpunkt och följas upp med åtgärder som förhindrar ny packning.

Jordbrukare Mats Wikner demonstrerade alvluckraren under fältträffen den 7 augusti i Kyrkslätt.

Alvluckringen lyfter jorden utan att störa markprofilen, men efteråt är den känslig för återpackning. Att odla grödor med djupa rötter stabiliserar marken och förbättrar strukturen på sikt.

Alvluckringsdemonstrationen arrangerades av LUVY, Projektet Raseborgs å, NSL, SLC Nyland och BSAG.

Fodermajs intresserade österbottniska bönder

Fodermajsodling väckte stort intresse under fältträffen som Österbottens Lantbrukssällskap anordnade den 16 augusti i Bennäs. Om vallen inte övervintrar väl kan fodermajs vara ett bra alternativ. Även om majsodling på våra breddgrader innebär risker, hade årets varma och fuktiga väder gynnat tillväxten. Dessutom är fodermajs mer smakligt än vall, vilket gör att korna äter mer och därmed ger en högre och jämnare mjölkproduktion.

Österbottniska bönder fick höra om odling av fodermajs på våra breddgrader.

Täckdikesspolning på Kimitoön

Thomas Lindroth på Gundby gård har erfarenhet av att spola täckdiken, en åtgärd som snabbt kan förbättra förhållandena på åkrarna. Ibland har delar av åkern inte gett någon skörd, men efter spolning av täckdikena har skörden ökat avsevärt.

Anordning för täckdikesspolning.

Vissa täckdiken klarar sig utan spolning, medan andra åkrar regelbundet måste underhållas på grund av slam, silt eller rost som samlas i rören. När täckdikesrören helt eller delvis täpps till och vattnet inte kan rinna bort ordentligt blir marken för blöt, vilket hindrar grödornas tillväxt.

Spolningen betalar sig snabbt tillbaka på åkrar där problemen är tydliga. Under markförbättringsdagen den 19.9, anordnad av Finska Hushållningssällskapet, fick vi se täckdikesspolning i praktiken.

I det gamla täckdikesröret av tegel syns tydligt hur slam har samlats.

Genom att pumpa in vatten i täckdikesrören kan man spola bort slam som täpper till dem.

Diskussion om markprofilen och markpackning på Åland

Under fältträffen på Åland den 1 oktober studerades markstrukturen i gropar grävda i en gammal vallåker. De olika markskikten kunde tydligt urskiljas. Det översta mörkbruna lagret, som var några centimeter till cirka 10 cm tjockt, bestod av grässvål och små, porösa, runda aggregat, troligen formade av hög biologisk aktivitet där rötter och mikroorganismer haft en viktig roll.

Under detta lager fanns ett brunaktigt skikt med hårdare och större aggregat, som sträckte sig ner till plogdjupet, cirka 25 cm. Den brunaktiga färgen kom från organiskt material lagrat i skiktet. Under bearbetningsskiktet låg ett blågrått lerskikt, och på ungefär 70 cm djup ett sandigt lager som kan påverka kapillär vattentransport. Några rötter hade nått ner till det sandiga lagret, men de flesta växte nära ytan.

BSAG:s projektchef Anne Antman visar hur djupt ner i marken timotejens rötter vuxit. I den djupa gropen kan man även tydligt se de olika markskikten.

Diskussionerna om markskikten engagerade jordbrukarna, särskilt frågorna kring hur man kan undvika markpackning. Det framhölls att man bör undvika att köra på åkern när den är för fuktig, eftersom högt däcktryck ökar risken för packning. På Åland, där jordbrukarna ofta måste köra långa sträckor på vägar på grund av svår arrondering, krävs högt däcktryck för säker körning. Bristen på automatisk däcktrycksreglering gör det dock svårt att sänka trycket vid fältkörning, vilket ökar risken för markpackning.

Fältträffen arrangerades av Ålands Hushållningssällskap, Ålands Vatten och BSAG.

Det borde vara enkelt att trycka ner ett pliktjärn i jorden, men på den här vallåkern var det svårt. Vi kunde snabbt konstatera att det fanns ett packat skikt vid plogdjupet.

Sammanfattningsvis visade sommarens fältträffar att det finns flera sätt att förbättra markhälsan och hantera utmaningar som torka, väta och markpackning. Genom att anpassa åtgärderna efter markens behov kan både skördepotentialen och markens långsiktiga odlingsförmåga säkras.