Undersök livet i Östersjön

Ishavsgråsugga

Ishavsgråsuggan är ett kräftdjur som lever på bottnen i Östersjön. Den kan leva i såväl salthaltigt som sötare vatten, men den föredrar speciellt djupt, kallt vatten.

Som störst kan ishavsgråsuggan bli över tio centimeter lång. Ishavsgråsuggorna krälar på bottnen och jagar till exempel märlkräftor och musslor, ibland till och med andra ishavsgråsuggor. Dessutom äter de döda djur som sjunkit till bottnen. Ishavsgråsuggorna är viktig näring för många fiskar.  

Blåmussla

Blåmusslan får sin näring genom att filtrera mikroorganismer och alger ur vattnet. Samtidigt renar den vattnet effektivt från övergödande näringsämnen. Blåmusselbäddarna fungerar som växtplats för olika stillastående arter, och tomma blåmusselskal fungerar som skyddsplatser för små djur. Blåmusslorna är en viktig näringskälla för bland annat skrubbskädda och ejder.  

Tånglake

Tånglaken är en avlång fisk som lever på havsbottnen. Den trivs speciellt i blåstångszonen samt i grynnor, där den jagar gråsuggor, märlkräftor och andra bottendjur. Till tånglakens egenheter hör att den inte har någon simblåsa och att den har gröna skelettben! Tånglaken föder också levande ungar istället för att leka.   

Skrubbskädda

Den platta skrubbskäddan lever på Östersjöns dy- och sandbottnar och livnär sig på bottendjur. Den tycker speciellt mycket om musslor. Skrubbskäddan tål även sötvatten, men den kan endast leka i vatten med tillräckligt hög salthalt. Som yngel påminner skrubbskäddan om andra fiskar. Den vuxna skrubbskäddan lägger sig på havsbottnen och därefter migrerar det ena ögat till andra sidan av huvudet, vilket ger skrubbskäddan dess speciella utseende.   

Tångspigg

Tångspiggens långa nos, taggiga fenor och tunna stjärt ger den ett speciellt utseende. Den trivs bland blåstång samt bandtång i vatten med hög salthalt.

På försommaren gör tångspiggen ett bo åt sin rom, och hannen stannar kvar och vaktar boet tills ynglen är redo för att ge sig ut i världen. Tångspiggen äter plankton och fiskyngel, som den lurpassar på bland växtligheten.  

Sjurygg

Sjuryggen är en klotformad fisk som trivs nära havsbottnen. Sjuryggen har ett tjockt fettlager under huden, vilket gör att den känns geléaktig. Den har en sugkopp på magen som den använder för att fästa sig på stenar på havsbottnen och förflyttar sig inte särskilt mycket. Sjuryggen använder bottendjur och småfisk som näring, ibland äter den också sina egna artfränder.    

Mindre havsnål

Mindre havsnål lever inne bland växligheten längs Östersjöns kuster. Den kan vira sin långa stjärt runt stjälken på blåstång och svaja upprätt i vattnet medan den fångar plankton. Mindre havsnål är släkt med världshavens sjöhästar. Hannen bär rommen i sin magpåse, som ungarna ”föds ur” på sensommaren.

Brackvattenstångbark

Brackvattenstångbarken är ett litet mossdjur, som skapar spetsliknande samhällen av kalk. Samhällena förekommer på stenar och musselskal, ibland även alger. Brackvattenstångbarken fångar mikroorganismer med sin fångstarm i skydd av sitt kalkskal.

Brackvattenstångbarken är ett tvåkönat djur som turvis producerar spermier och äggceller, som sedan utvecklas till larver. Larverna förökar sig genom knoppning, vilket gör att brackvattenstångbarksamhällets alla individer är varandras kloner.   

Vanlig tångräka

Vanlig tångräka tillhör Östersjöns ursprungliga arter och kan påträffas på klipp- och stenbottnar bland blåstång och övrig växtlighet. Den är nästan genomskinlig, så den smälter effektivt in i sin omgivning. Till vintern flyttar vanlig tångräka till djupare vatten. Vanlig tångräka äter allt från växter till småfisk, även sina egna artfränder.    

Abborre

Finlands nationalfisk, abborren, är allmänt förekommande i såväl sötvatten som i Östersjön.  Abborren lever i stim, men om nätterna drar den sig tillbaka bland växtligheten. Små abborrar äter plankton, men när de blir större äter de bottendjur och småfisk. På våren lägger honan sin rom i ett tunt band kring vattenväxter. Abborren kan bli över 20 år gammal.

Hornsimpa

Hornsimpan trivs i kallt vatten, både vid Östersjöns kust och i stora sjöar. Den är troligtvis en kvarleva från istiden, och dess större utbredningsområden är de arktiska vattnen. Östersjöns hornsimpor utvecklar fyra horn på huvudet. Artfränderna i insjöarna har inga horn och dessutom är hornsimporna i insjöarna mindre än sina släktingar i havet. Hornsimporna äter bottendjur och andra fiskar.  

Gärs

Gärsen är en liten fisk med trubbig nos och stora ögon. Den lever i stim såväl i Östersjön som i sötvatten i inlandet. Gärsens favoritmat är fjädermyggans larver. Därtill äter den djurplankton och fiskrom. Gärsen lever nära bottnen och jagar om nätterna.

Polyp

Polyper är små kavitetsdjur, som lever både i Östersjön och i sötvatten. Brackvattensklockpolyper och brackvattenshydroider bildar kolonier där individerna är specialiserade antingen på jakt, försvar eller förökning.

Brackvattenshydroiderna är en främmande art, som också förekommer i sötvatten. I vikar med låg salthalt trivs sötvattenshydran Hydra vulgaris, som inte bildar kolonier, utan lever för sig själv. Polyper livnär sig på djurplankton.  

Storspigg

Storspiggen är en några centimeter lång fisk med tre taggar på ryggen. Den lever vid Östersjöns kust samt i stora insjöar i Lappland.

Under lektiden bygger storspigghanen ett bo på bottnen dit den lockar honor med sin dans. Samma bo kan innehålla flera honors romkorn som hanen befruktar och vaktar. Hanen sköter också om de nyfödda ynglen tills de är redo att klara sig själva. 

Mört

Mörten tillhör karpfiskfamiljen och är en av de vanligaste fiskarterna vid Östersjöns kustområden. Den förekommer vanligtvis bland växtligheten i grunda kustvatten. På dagen rör sig mörten i stim, men på natten trivs den för sig själv nära havsbotten.

På grund av sin livsstil påverkar mörtarna övergödningen i vattnen eftersom de konsumerar mycket djurplankton, som i sin tur håller mängden växtplankton under kontroll. Till växtplankton hör bland annat de blågröna algerna, alltså cyanobakterierna. Dessutom gräver mörtar i havsbottnen i jakt på föda, vilket kan leda till utsläpp av skadliga ämnen som lagrats på botten.

Genom att äta mört är det möjligt att lindra övergödningen av Östersjön och göra vattnet renare. Därför rekommenderas det för alla att äta mört.

Östersjövikare

Östersjövikaren är den minsta sälen i Östersjön och den påträffas som oftast nära öar och holmar. Östersjövikaren trivs för sig själv och man kan känna igen den på den cirka en och en halv meter långa, spolformade kroppen och trubbiga nosen.  

På sommaren och hösten jagar Östersjövikaren fisk, kräftdjur och ryggradslösa djur för att bygga upp ett tjockt fettlager inför vintern. Östersjövikarens förökningstid varar från februari till mars och honorna föder sina kutar nära istäckets kant. Is- och snötäcket måste vara tillräckligt för att vikaren ska kunna bygga en snögrotta ovanpå dess andningshål som skydd för sina ungar, alltså kutar. 

I Finland klassas Östersjövikaren som en hänsynskrävande eller nära hotad art. 

Borstnate

Borstnaten trivs på sandbottnar där den bildar tofsliknande bestånd. Som längst kan borstnatens skott vara till och med en och en halv meter långa. Borstnatens blommor stiger till ytan med hjälp av gasbubblor. Borstnatebestånden fungerar som livsmiljöer åt till exempel olika snäckor.

Havsnajas

Havsnajasen växer på skyddade platser alldeles intill stranden. Stjälken är ofta taggig och växten påminner också i övrigt om tisteln. Havsnajasen behöver mycket ljus för att trivas, den klarar sig inte i vatten som blivit grumligt på grund av övergödning.

Ålgräs

Ålgräset växer på mjuka bottnar och behöver saltvatten för att frodas. När den trivs bra bildar den stora ängar som fungerar som skydd för många djurarter. Ålgräset binder kol effektivt och spelar därför en viktig roll i att hejda klimatförändringen.    

Ålnate

Ålnaten kan bli väldigt stor, till och med två och en halv meter lång. Den växer förutom i Östersjön även i sötvatten, i både grunt och djupt vatten. Ålnaten tål inte höga salthalter. Ålnatebestånden är utmärkta skyddsplatser för många fiskar.    

Braxengräs

Braxengräs påminner lite om suckulenter. De är små växter som växer i rosettform i klart vatten med låg salthalt.

Slangalg

Slangalger lever på skyddade platser där de bildar en tät skog av smala slangar. Stundom trasslar slangarna in sig i varandra och bildar täta mattor. I de syrefria förhållandena under mattorna lever metanbildande bakterier. Mattorna kan stiga till vattenytan som en metanfylld gasboll.

Brunhudar

Brunhudarna skulle man inte nödvändigtvis genast tro vara alger, eftersom de täcker olika ytor som en tunn målfärgsliknande hinna. En enskild brunhud är ett filament på en millimeter, men algen förekommer i bestånd som täcker stora ytor på sten och klippor. Brunhudarna behöver saltvatten för att kunna växa.

Röd havsmossa

Röd havsmossa trivs både på öppna klippstränder och på andra alger, vattenväxter och till exempel musslor. De förekommer i alla hav. Stjälken ser på nära håll ut som ett band av små pärlor, som går att urskilja med blotta ögat. Röd havsmossa bildar rödfärgade bestånd som är låga men omfattande.

Grönslick

Grönslick är en bekant art för många som gått längs Östersjöns stränder. Fäst på stenar och klippor alldeles intill stranden svajar den klargröna, veka algen i vågorna. Ibland fäster den sig även på andra alger eller musslor. Den är en viktig näringskälla och ett skydd för många djurarter, men algmassan som ökat på grund av övergödning förbrukar också syre från havsbottnen när den bryts ned.

Lagun

Östersjöns laguner är skyddade havsvikar, där vattnet cirkulerar långsamt och snabbt värms upp på våren. Där lever gott om olika slags växtlighet och dybottnen fungerar som boplats åt olika ryggradsdjur.

Laguner är viktiga lekplatser för fiskar, eftersom fiskynglen får skydd och näring i den frodiga växligheten. Samtidigt trivs större fiskar i lagunerna som erbjuder goda omständigheter för jakt. Den rikliga mängden organismer lockar också många sjöfåglar till området.  

I laguner kan du hitta bland annat abborre, gädda, märlkräftor och vadare.       

Rev

Med Östersjöns rev syftar man på klipp- och stenbottnar under vattnet. På dem lever olika typer av alger, som delas upp på olika djup enligt mängden ljus.

Alldeles vid ytan lever trådalger, som behöver mycket ljus. Under dem finns blåstångzonen, och djupare i dunklet växer rödalger. Under dem trivs i sin tur blåmusslor och polyper.

Olika växtzoner erbjuder boplatser och näring till många olika djur, och reven är också en skattgömma av marinbiologisk mångfald.  

Vid reven lever bland annat blåstång, blåmussla, gråsuggor, tånglöss och gaffeltång.